Allmänt om Norrbottens skärgård
Skärgårdens Uppkomst
Fiskelägen
Kapell och förordningar
Fyrar och lotsväsende
Sommar och vinter
Fiskeläget på Fjuksön
Hindersön
Fiske
Vem nyttjade fiskläget på Kungsudden
Rövaren och Furuön
Värdefull fornlämning på Furuön
Båtön
Nagelskär
Namnlösagrundet
Hamnön och Hamnöörarna
Rånön
Äggrundet
Önamnens uppkomst
Avslutning
Källförteckning

Om Båtön 

Flygfoto över Båtön

Översiktskarta över Luleå skärgård

Båtön har med stor sannolikhet fått sitt namn av öns form vid namngivningen. Ön har dessutom flera vikar, som lämnar ett bra skydd för fiskare förr och fritidsbåtar i våra dagar. Den tjärbränning som ägt rum på ön har förmodligen också styrt namnvalet. Båtön måste ha fått sitt namn när nuvarande Hamnbergets högsta topp ( 20 m.ö.h. ) stack upp som en båtstäv ur havet.

I norr ligger Båtöviken, i nordväst Sandviken, i öster Bakomviken, i väster Rengärdviken och sydost Gammelviken. De många vikarna gör att båtfolk kan hitta skyddad hamn oberoende av vindriktning.

Båtöns södra del hyser också lämningar efter ett övergivet fiskeläge i form av en husgrund och en gistgård, bestående av 12 gistgårdsrösen. Innanför gammelhamnen finns en gammal båtlänning och en stenugn. Båtlänningen ligger nära fem meter över havet och kan därför ha medeltida ursprung. Fornlämningens läge och vikens namn antyder att lämningarna har hög ålder.

Vilka huserade på Båtön?

”Båtö-Anna” och hennes familj

 

De allra flesta som har vistats mycket ute i skärgården, har hört talas om ”Båtö-Anna” som levde med sin familj ute på Båtön. I boken ”En blänk i evigheten”, intervjuas förre fiskaren John Eklund som har sina rötter på Båtön om hennes familj.

 

Folkräkningen 1890 - Norrbottens län:

Viktor Lindbäck f. 1839, Hemmansägare Båtön

Anna Kajsa Lindvall f. 1838, Båtön

Anna Maria f. 1864

Johan Verner f. 1874, Båtön

Greta Johanna f. 1876, Båtön

Brita Katarina f. 1882, Båtön

Johanna Maria Nilsson f. 1830, Inhyses, Båtön

Henrika Charlotta Drugge f. 1834, Inhyses, Båtön

 

Intervju med förre fiskaren John Eklund, av Anders och Britt-Marie Rönnbäck 1982, med deras vänliga publicerings tillstånd:

 

Båtö-Viktor och hans hustru Brita, född Lindvall från Rånön, och barnen Anna, Verner och Greta bodde på Båtön. Berättelsen om människorna på Båtön är historien om ett liv i knapphet, som gränsade till armod, den yttersta ytterligheten av självhushåll och isolering, fattigdom som stundom blev svält, enkelhet och torftighet.

 

Det började 1805. Då kom lappmannen Mikael Anundsson från Råneå socken och byggde sitt hus på Båtön. Han fick lämna ön utfattig. På 1860 talet kom fiskaren och jordbrukaren Viktor Nilsson Lundbäck och hans hustru Brita till ön. Viktor lär ha varit ett mekaniskt snille, som själv gjorde allt från alnmått till lodbössor. Om Viktor och Britas barn Anna, Greta och Verner finns ännu många historier. De var särlingar, säger de som minns dem.

 

John Eklund  minns, när han vandrar i gräset på den plats där Båtöbornas stugor låg, Verner som en saktmodig man, som sov länge på dagarna och vittjade sina fällor och snaror på kvällarna. Han minns Båtö-Anna som en skygg, men knappast ovänlig människa och systern Greta som den manhaftigaste och mest praktiska av syskonen.

 

Och John Eklund berättar. Han förmedlar historien om hur Viktor och Brita kom till ön och byggde sin första stuga längst in i Båtövikens sydsida. Men uppgrundningen tvingade dem att flytta till västra stranden.

 

Där byggde Viktor sitt första hus och uthus och sedan ett hus till dottern Anna längre ned på stranden. När Brita dött byggde Viktor en liten stuga nedanför Rengärdsberget. Där bodde han kvar fram till sin död. Verner bodde kvar på stora gården och höll en ko och en get i ladugården. – Men han var inte mycket till att arbeta säger John. När han kastat så mycket genom gluggen att gödselstacken var full, så sågade han helt enkelt ett nytt hål och fyllde på med gödsel till dess att hela ladugården var omringad med gödsel. På så sätt ruttnade timret i ladugården snabbt ner.

 

Verner fiskade och jagade och hankade sig på så sätt fram. Det var bara kaffe, socker, salt, snus och tobak som han fick skaffa på annat håll. En vinterdag 1924 lastade Verner släden med ved och skogsfågel och började färden mot Töre där han skulle byta sig till snus och kaffe. Han kom inte längre än till Bergön, där han dog i hjärtslag på gårsdplanen till ”Bergö-Nickes” – Nils Drugges – hus och hittades dagen därpå helt stelfrusen.

 

När Verner hade dött blev Anna helt ensam på ön. Hon var opraktisk och hade svårt att skaffa sig mat.

- Hon kunde knappast skaffa sig fisk till föda och ibland hade hon bara en låda med gamla ben att koka soppa på, berättar John.

- Om det var bekanta som kom till ön, så kom hon ut och pratade. Hon tog också emot mat om hon hade förtroende för givarna. John Eklund minns också hur Annas stuga hade säckar för fönstren, som stod där och lutade fallfärdig på dålig grund. Han minns hennes öppna spis, där hon bara föste ihop kolet och sotet i en pyramid mot murhörnet.

 

Under en period var hon på åldershemmet i Råneå, men det gick inte alls bra. Hon bara grät och längtade tillbaka till Båtön. Under de sista sommrarna tog sonen, Wilhelm Lundbäck, Anna ut till ön. Där fick hon åldras i den miljö där hon levt sitt slitsamma liv. Båtö-Anna avled på Degerön på 1940-talet.

 

Systern Greta hade långt tidigare flyttat till Degerön, där hon gift sig med Hugo Dahlbom. Annas son Wilhelm flyttade också till Degerön, där han gifte sig med Gretas och Hugos dotter Edla. Pappa Viktor var bekymrad över Verners saktfärdighet. Han trodde inte att sonen skulle klara av arbetet på ön. Därför gav han halva hemmansdelen till dottersonen Wilhelm, som var en flink man, säger John.

 

Efter Båtöbornas tid har det varit invecklade ägarförhållanden på ön. Och idag äger Viktors ättlingar bara den del som husen stod på. De gamla minns och berättar fortfarande om när Båtö-Anna kom skidande över isen med kvastar på kälken och när Verner och Greta skulle jaga älg. Det var ont om mat och därför var det viktigt att få tag i något. De kom roende mot Bergön och där stod tre älgar på stranden. Men Verner blev så nervös så han vågade sig inte upp ur båten. Då tog Greta lodbössan och prickade in ett dödande skott på närmsta älg.

 

Indelt soldat Båtön 1832-1842

Efter många efterforskningar och letande i litteratur om att det skulle ha funnit en ”kronknekt” som boende på Båtön, så fick vi det tacksamt verifierat av Björn Fredriksson ansvarig över Västerbottens Soldatregister - från Överluleå Forskarförening:

 

Soldat Johannes Jönsson-Bäckström (Pantzare) ALM

 

flyttade från Alvik (Skäret) till Båtön 1832 28/10, men flyttade

tillbaka till Alvik redan 1842 11/4. De hade nio barn, varav de tre yngsta var födda på Båtön.

 

Livet som indeltsoldat var inte enkelt, man kan bara spekulera i hur familjen levde ute på Båtön.  http://soldat.dis.se/info/bakgrund_sv.html

 

Om du har mera information om Soldat Johannes Jönsson-Bäckström (Pantzare) ALM. Är jag mycket tacksam om Du hör av dig till erica.robertsson@brevet.nu