Allmänt om Norrbottens skärgård
Skärgårdens Uppkomst
Fiskelägen
Kapell och förordningar
Fyrar och lotsväsende
Sommar och vinter
Fiskeläget på Fjuksön
Hindersön
Fiske
Vem nyttjade fiskläget på Kungsudden
Rövaren och Furuön
Värdefull fornlämning på Furuön
Båtön
Nagelskär
Namnlösagrundet
Hamnön och Hamnöörarna
Rånön
Äggrundet

Önamnens uppkomst
Avslutning
Källförteckning
Värdefull fornlämning på Furuön

Vi har tidigare aningslöst funderat varför museet inte startat en utgrävning? Det rör ju sig trots allt om en relativt gammal grav. Var det av ekonomiska intressen man valde att inte gräva ut, eller anser man inte att graven har ett riksintresse? Glädjen var stor, då vi lyckades lokalisera Björn Peck som numera är bosatt i Stockholm, och arbetar åt Riksantikvarieämbetet! Så här välformulerat svarade Björn Peck;

Graven är mycket intressant tycker både jag och andra. Att man inte undersöker den beror inte främst på detta.

Lagen säger att man inte skall ta bort fornlämningar utan mycket goda skäl. Vanligast är att ett område ska exploateras. Jag skulle tro att mer än 95% av de undersökningar som görs i Sverige beror på vägdragningar, ny bebyggelse och liknande som skall fram.

De få andra grävningar som görs utförs främst av universiteten i forskningssyfte, och vad de gräver beror förstås på vad en handfull arkeologer där för närvarande har för forskningsprogram och frågor. Här spelar förstås också ekonomin in och begränsar resurserna. Även där har man en syn att man ska vara restriktiv och inte gräva mer än nödvändigt. Det ska vara motiverat av ett forskningssammanhang.

När man undersökt en anläggning är den borta och analysen kan inte göras om. Väntar vi, och inte gräver förrän vi behöver, kan vi få ut ännu mera av undersökningen. Tekniken går starkt framåt och den mängd information man kan få ut är ojämförligt mycket större nu än för några årtionden sedan tack vare olika fysiska och kemiska analysmetoder, elektronmikroskop, noggrannare karteringsmetoder. Om några år är det nog ännu bättre.

Beträffande museets ekonomi har jag ingen insyn, men de har det säkert knapert och jag misstänker att de knappast har råd att utföra eller beställa en stor undersökning på eget bevåg.Om en grav ligger 15 meter över vattenytan, hur gammal kan man då anta att den är? Det står ”utrivet NV”. Betyder det att någon ”plundrat” graven, eller i alla fall försökt?

Som dina frågor antyder kan man få reda på en hel del utan att gräva. Form, material, läge, skador, typ, och jämförelser med andra redan undersökta gravar kan ge en hel del.

Landhöjningen i Luleå-trakten har de senaste årtusendena varit kring närmare en meter per århundrade, men det var ännu snabbare förr… Vid inventeringen i kusttrakterna har vi hittat strandbundna säljaktsboplatser kring 90 meter över dagens havsyta som är minst 6000 år gamla! Kring Kristi födelse hade Boden-trakten samma läge som Luleå har idag.

Med ca 10 meter per 1000 år kan graven således inte vara äldre än 1500 år, men jag vet ju inte exakt hur högt den ligger. Kartornas höjdkurvor ger ju bara fem-metersintervall och har dessutom en viss osäkerhet. Graven kan ju också vara yngre, dock minst 1000 år gammal.

Vi vet att man alltid haft ett betydande skärgårdsutnyttjande med fiske och säljakt. På ön Stor-Rebben i Pite-trakten har man undersökt boplatslämningar (”tomtingar”) daterade till redan ca 500 e kr. Det finns talrika sådana lämningar även utanför Luleå och hela vägen upp i Bottenviken, men de flesta är nog från den yttre järnålder och medeltid. Ibland hittar man också gravar i närheten av tomtingarna, men det är inte särskild vanligt. Graven vi pratar om är ovanligt stor och måste också vara en av de nordligaste, kanske den nordligaste kända i sitt slag.

Kommer man ner från Pite-trakten finns mängder av rösen, men flertalet av dem är från bronsålder. De finns sedan ner utmed hela norrlandskusten och har dateringar både från järn- och bronsålder. Evert Baudou, tidigare professor i Umeå, har skrivit om ånger- manlänska kuströsen. Där finns också bilder på grävda rösen.

Graven på Furuön innehåller förmodligen inte mycket av föremål. Genom att luft och vatten haft fritt tillträde under lång tid kan mycket ha förstörts. Beträffande skadorna kommer jag inte ihåg hur den såg ut, men det är vanligt med både plundringsgropar och andra skador av t e x nu försvunna rotvältror.