Allmänt om Norrbottens skärgård
Skärgårdens Uppkomst
Fiskelägen
Kapell och förordningar
Fyrar och lotsväsende
Sommar och vinter
Fiskeläget på Fjuksön
Hindersön
Fiske
Vem nyttjade fiskläget på Kungsudden
Rövaren och Furuön
Värdefull fornlämning på Furuön
Båtön
Nagelskär
Namnlösagrundet
Hamnön och Hamnöörarna
Rånön
Äggrundet
Önamnens uppkomst
Avslutning
Källförteckning
Hindersön

Hindersön uppstod egentligen som tre öar, Björkööarna, Gräsön och Hindersön, men har genom landhöjningen växt ihop och blivit den största i Norrbottens skärgård. Ön är känd för sitt stora växt och djurliv. Det är den rika och kalkhaltiga myllan som gör den så odlingsvänlig och produktiv. 1948 rapporterade, E Hannertz, om ett unikt fågelliv men även om ett stort älg- räv- och harbestånd. De goda odlingsmöjligheterna gjorde att ön snabbt fick en bofast befolkning.

Byns grundare och namngivare var Hindrich eller ”Hinders” och resterna efter hans hemman kan man se ovanför Otisgården i Otissundet. ”Hinders” ligger begraven på Klementskär enligt Helmer Lagergren (1922). Trots att Hindersön är omgivet av goda fiskevatten så visar rapporten från 1948, att den största inkomstkällan var mjölkproduktion! Man fiskade bara för husbehovet. Legitimerade fiskare var endast Backmännen samt två familjer till. Förutom jordbrukare och fiskare fanns det en såg och två båtvarv. Det var, med få undantag, männen som förvärvsarbetade. Kvinnor och barn stannade hemma och tog hand om slåttern och den boskap man hade. För att sysselsätta sig under mörka och ensamma kvällar så vävde vissa av kvinnorna dukar och gardiner åt hemslöjden för försäljning inne i stan. Ullen kom från de egna fåren. Handarbetet var den enda sysselsättningen för kvinnorna efter att affären, skolan och posten lagts ner 1960 respektive 1966. På posten tjänstgjorde Ragnhild Johansson tills den lades ner 1979. Olga Backman, änka efter Erik Backman berättade att när hon var 6 år så var de 24 barn inskrivna i skolan. Lärarinnan var från Ale och hette Gerda Lundström. I dag så finns det inte många bofasta kvar på Hindersön och tyvärr ser inte framtiden ljus ut heller. Om det här siffrorna får fortsätta dala så tar det inte länge innan ön är helt avfolkad.

Befolkningstatistik på Hindersön enligt kyrkböcker i Gammelstad, Nederluleå:

1981 var 38 personer mantalsskrivna på ön men endast 18 personer bodde där året runt. Idag är 30 personer kyrkobokförda på ön (2005).

Fiskets sämre lönsamhet samt de stora svårigheterna att få en rimlig inkomst av jord och fiske är de främsta orsakerna till dagens befolkningssituation.



Korna man hade var fjällkor, en numera sällsynt ras. De var väl anpassade till de speciella skärgårdsförhållandena och inte så mottagliga för kyla och sjukdomar och var inte så krävande i betet som är magert ute i skärgården. Dom mjölkade inte så mycket, men var trevliga att ha och förtjusta i människor. För att transportera boskapen över till betesholmarna så använde man sig av stora ”kofärjor”. En annan förflyttningmetod som användes sommaren 1963-1964 var med ”storbåtarna”. Då fick man kossorna att ”hoppa” i båtarna där de blev fastbundna i båtens färdriktning. Man knytte även fast dem baktill för att undvika att lasten försköts under båtturen. Sen bar de av mot friheten som varade i två veckor. Korna sattas ut i mitten av augusti och togs hem, mellanpotatisupptagningen och löjfisket, i slutet av samma månad. Då museets årsbok skrevs 1980-1981 så hade man sen många år upphört att hålla ungdjuren på betesholmarna.