Allmänt om Norrbottens skärgård
Skärgårdens Uppkomst
Fiskelägen
Kapell och förordningar
Fyrar och lotsväsende
Sommar och vinter
Fiskeläget på Fjuksön
Hindersön
Fiske
Vem nyttjade fiskläget på Kungsudden
Rövaren och Furuön
Värdefull fornlämning på Furuön
Båtön
Nagelskär
Namnlösagrundet
Hamnön och Hamnöörarna
Rånön
Äggrundet

Önamnens uppkomst
Avslutning
Källförteckning
Skärgårdens Uppkomst

Skärgården och kusten har alltid varit ett föränderligt landskap. Det är därför viktigt att komma ihåg att gårdagens skärgårdsfolk inte levde i den miljö vi ser idag. Kulturen, födan och livsvillkoren var helt annorlunda men även skärgårdens form och utseende har förändrats.

För att förklara detta måste jag gå ca 10 000 år tillbaka då inlandsisen täckte hela Skandinavien och stora delar av Tyskland. Den 2000-3000 meter tjocka isen tryckte i nära hundra tusen år ner landskapet. När isen så sakteliga började smälta så startade en återhämtningsprocess som fortfarande pågår. Vi kallar det landhöjning eller strandförskjutning. Man kan säga att landet reser sig med ca 1 cm/år. En centimeter låter lite men bara under en mansålder hinner man se påtaglig skillnad. Landhöjningen gör att Luleå Kommun växer med 200 hektar per år.

Efter istiden förändrades klimatet snabbt och efter ca 1000 år var det faktiskt varmare väder än det vi har i dag. I havet, som då fortfarande var salt, levde många olika fisk- och sälarter. Saltare vatten desto fler arter! Skogarna bestod av sydländska träd såsom alm, ek och hassel. Efter ca 2 500 år började, det för oss, exotiska klimatet dra sig tillbaka för att ersättas av det svalare och fuktigare vädret vi är vana vid idag.

Med klimatförändringen kom också förändringar inom växt och djurriket. Lövträden började dra sig tillbaka och istället expanderade de mer kyltåliga barrträden såsom tall och gran. De första fiskarna kolonisera det kalla, och då mer söta vatten, var rödingen och andra laxarter. Gös och Brax som fortfarande simmar i Bottenviken, är två av de arter som påminner oss om det varma klimat som var här för ca 7000 år sedan

Den övärld som bredde ut sig 500 f Kr bestod, förutom delar av dagens öar av, Hertsön, Stor Porsön och Gussön. Andra öar som idag når högre än 25 meter och som måste, till någon del, befunnit sig ovan vattenytan är: Mörön, Svartön, Granön, Kunoön, Bergön, Brändön, Mannön, Sandön, Furuön, Lappön, Mulön, Björkön, Hindersön, Kluntarna, Kallaxön, Storbrändön och Lill-Bodön. Rövaren, Båtön och andra lägre öar lurade under ytan som elaka grund för de stackars sjökortlösa båtfararna. Fjuksön skymtade dagens ljus först under 1500-talet. Luleå fick sitt privilegie brev 1621 men då hade människor bott på fastlandet och i skärgården i mer än 1000 år. Skärgårdens första era anses vara, från 500 e kr till 1200-1400 talet. Även byggandet av labyrinterna i Västerbotten och Norrbottens skärgård anses ha tillkommit under den första eran (1299-talet). Det finns ca 90 labyrinter i Norrbottens skärgård byggda av fornstora fiskare med hopp om bättre fångst*. Förutom labyrinter och enstaka stenrösen är spåren efter de första kolonisatörerna få om de fortfarande existerar så hittas de 10-20 meter ovanför vattenytan på de yttersta öarna och skären.

Vilka var då dessa människor? Ja, ”därom tvistar di lärde” men de är alla ense om att ”där har endast fångstmän kunnat bo”. Till skärgårdens expanderande öar och skär sökte sig järnålderns hårdhudade fiskare för att lättare nå ut till nya farvatten. Även säsongsvandrande samer besökte öarna för att variera sin kost med fisk och sälkött.




* Orsaken till labyrinternas uppkomst varierar från tidsfördriv för fiskare i väntan på bättre väder till religösa riter med önskemål om fördelaktiga vindar och god fångst. Mönstret sägs härstamma från Egypten som via Grekland spreds västerut. Dateringen skiljer sig från 1100-talet till 1800-talet (Levande skärgård, Norrbottens museum 1964).