Allmänt om Norrbottens skärgård
Skärgårdens Uppkomst
Fiskelägen
Kapell och förordningar
Fyrar och lotsväsende
Sommar och vinter
Fiskeläget på Fjuksön
Hindersön
Fiske
Vem nyttjade fiskläget på Kungsudden
Rövaren och Furuön
Värdefull fornlämning på Furuön
BåtönNagelskär
Namnlösagrundet
Hamnön och Hamnöörarna
Rånön
Äggrundet
Önamnens uppkomst
Avslutning
Källförteckning
Sommar och vinter

Människans utnyttjande av skärgården har växlat under tidens gång. I början var sälfisket den dominerande inkomst källan men under 1500-talet ökade fisket i betydelse. På 1800-talet och 1900-talet började man komplettera de ursprungliga sysselsättningarna med boskapsskötsel och jordbruk. Genom gamla texter från 1700-talet så vet man att det bedrevs jordbruk på t ex Hindersön och Uddskär i Luleå skärgård.

Olga Backman från Hindersön berättar om den oroliga säljaktstiden tiden för de som var kvar på ön. Tiden innan karlarna for ut på sälisen var hektisk även för fruarna. De såg till att dom fick med sig mat och kläder för ombyte, hygienartiklar, husgeråd m m. Det gällde att planera ordentligt och framförallt inte glömma något. På den tiden fanns inga möjligheter för dom att få kontakt med oss på land. Vi skickade med tunnbröd, limpor, mjölk, torrmjölk, fil, köttbullar, stekt fläsk och kött, smör, konserver m m. Dom åt också sälkött, framförallt köttet från sälungar. När det var dags för avfärd kom hela byn och tog adjö när dom drog utåt havs med följekarlarnas hästar som drog sälbåten med julle och all utrustning på slädar. Man körde så långt ut mot drivisen man vågade och där lämnades säljägarna. Det var med blandade känslor man såg karlarna dra iväg utåt havet. Nog var det en orolig tid. När det stormade och var dåligt väder gick förstås tankarna till karlarna ute på isarna och man undrade över hur de hade det. Desto roligare var det när jägarna i slutet av maj anmälde sin hemkomst med saluter utanför Småskär. Hela byn samlades för att välkomna säljägarna när dom svarta i ansiktet av vårsolen vände mot land. Lönsamheten med säljakt minskade när moderna syntetiska impregneringsmedel, oljor, och klädesplagg efter kriget började ersätta produkterna från stan. Erik Backmans sista säljakt var 1949.



Sysselsättningen i skärgården berodde mycket på säsongen och naturens förutsättningar. Trots de ogästvänliga höstarna och de kalla vintrarna så var befolkningen skärgården trogen året runt. Den enda skillnaden var vad de fiskade och jagade. Under sommar halvåret så var fisket huvudnäringen. Man fångade lax, sik, strömming och siklöja. Redskapen man använde berodde på fiskelag. Nät och skötar har använts i hundratals, ja kanske tusentals år över hela världen medan trål, fällor och ryssjor är av modernare slag. Storryssjorna är övrigt något svenskarna anammat från de finska fiskarna. Tack för det! Under höst och vinter bestod arbetet av sälfångst. På vårvintern gav sig fångstmännen ut på långa resor för att jaga säl som då föder upp sina kutar på vårens tunna isar. Metod och redskap berodde på säson och jaktmetod. Det var först på 1600- och 1700-talet som man började använda skjutvapen. Före det så var harpun, nätfångst eller så kallad jaktfångst det vanligaste jaktsättet.